Som gubben i lådan...

Ibland händer det mycket grejor på en vecka. Förutom Skalmans husse har fler från 1800-talets slalombacke dykt upp. Däribland min bästa kompis som också var med då och som jag inte pratat med på år och dag. Vi blev osams och kniper fortfarande käft. I går klev hon på tåget. Jag såg att det var hon och tokglodde på henne. Antingen såg hon mig inte eller så såg hon mig och låtsades som att hon inte såg mig. Hon tittade liksom rakt igenom mig. Jag hade ju kunnat sagt hej, men så lågt sänker jag mig inte. Ty det var hon som var dum och jag är oerhört långsint. Jag blir inte arg så ofta, men när jag blir arg då får jag ett vredesutbrott och blir svart i ögonen. Som i går morse när jag blev förbannad och det satt minsann i heeeeela dagen. Det fick mig att tänka på att någon av slalomkillarna sa till mig: Om blickar kunde döda... Det visade sig vara Skalmans husse. I går lät han meddela: "Kommer ihåg blicken. Så får du inte titta på mig nu för då springer jag all världens väg!" Ska försöka låta bli ...