fredag 22 maj 2009

Min lilla djurpark...

Denna dag har sannerligen gått i telefonins tecken. För en månad sedan tog jag kontakt med ett telefonbolag för att skaffa fast telefon. Då sa dom att det skulle ta åtta arbetsdagar. Det antalet har passerat för länge sedan. För drygt en vecka sedan ringde bolaget och ville bli insläppt en dag då jag inte var hemma. Eftersom jag jobbar tre mil bort bytte jag dag. Den dagen är i dag. På morgonen skulle det ringa en telegubbe. Jag var vaken från sju, för jag visste inte när telegubbar börjar jobba. Efter ett tag ringde köttorparn mobilen och sa att han ringt min fasta telefon, men att ingen svarade. Så klart ingen svarade, jag hade ju telefonen på tyst. Det visade sig inte göra så mycket, för när jag lyfte den fanns där ändå ingen ton. Jag roade mig med att ringa till den själv från mobilen, signalen gick fram men i telefonen hördes inte ett ljud varför jag började fundera på om telefonen (hunden Fido som är svart på bilden) kanske var trasig. Försökte byta sladd, men hade inte rätt skruvmejsel så jag beslutade mig för att köpa en ny telefon. Travade upp till stan trots min svåra förkylning, man måste ju röra på sig. Jag ville helst ha en med sladd och helst inte för ful. Valde efter mycket om och men en modern kobra. Det var efter att ha glott lite på trådlösa telefoner (verkar bli varmt i örat som den långpratare jag är) och en svart lite rockigare modell som inte fanns på lager så den kunde jag ju ändå inte välja. Travade hem med min nya telefon och då ösregnade det givetvis. (Det är ju Fest i stad i dag, det regnar alltid då.) Hade jag paraply? Nej, förstås inte. Kom hem lite lagom halvdyngsur och kopplade i den nya telefonen. Försäljaren hade förstås inte sagt att jag skulle ha batterier till. Men jag hade två och så länsade jag en fjärrkontroll på ett tredje. Blev det något ljud i telefonen? Nej! Just då kändes det lite onödigt att ha köpt en ny telefon om den gamla inte var trasig, jag är emot slit och släng. Vid denna tidpunkt var klockan nästan ett på dagen så jag ringde telefonbolaget för att höra vad dom pysslade med. Ingen hade ju ringt mig, men jag fick veta att dom fortfarande jobbade med att koppla in min telefon. Hur lång tid kan sådant ta egentligen? Gör dom anställda koppatråden själva och kryper in med den i trånga ledningar eller vad? Tjejen på kundtjänst sa att jag skulle märka när telefonen var inkopplad. Jo, tack. Får väl lyfta på den varje kvart. Mitt i allt detta ringde min mobil. Det var en av dom stora vännerna på landet så jag svarade bara: Grodan Boll! Men jag möttes av helt fel röst. Jag kände mig nödgad att förklara mitt "Grodan Boll" och märkte att jag gjorde det på bred västgötska. Typ "så ja trodde la att dä va ho som ringde". Det var inte riktigt meningen, men underhållande tyckte jag själv. Det visade sig att vännen hade tappat sin telefon i en affär och där såg dom att jag skickat ett sms. Så då ringde dom upp, det var ju schysst! Själv sitter jag här med min lilla stumma djurpark. Fido och Kobran. Dom ser helt borttappade ut. Men det är ingen som ringer till dom för det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar