Den stora tågvinkningen...

Skalmans husse: Undrar när du åker förbi?
Jag: Är i gbg 13.57 så det är väl strax före.
Skalmans husse: Snart va, för de e alldeles för varmt för mig på taket.

Precis när jag läst det tittar jag upp. Då har han klättrat upp på taket och står där och viftar mycket yvigt.

Jag: Du är galen! Haha! Jag såg!

Jag hade inte väntat mig att han skulle stå där och vinka. Men det var inte oväntat eftersom det var han...

Plums i plurret...

Jag måste bada, sa Skalmans husse som inte badat än i år och ställde sig på ettan vid Aspen för att hoppa i. Jag tar kort, sa jag. Det gör du inte, sa han. Fast det gjorde jag. Tyvärr lyckades jag inte fånga svanhoppet med den sega kameran. Men det blev ett litet plums.

Helt klockrent...

Efter att ha på eget initiativ och helt utan tvång rensat ogräs, en syssla som var både tråkig och solgassande varm, bestämde jag mig för att ställa mitt horoskop med internets hjälp. Alltså, det är mycket som stämmer. Men speciellt att jag har planeten neptunus i skytten. Neptunus visar på en persons fantasifullhet och mått av originalitet.

Så här står det om mig: Skytten har idéer som är så förryckta att bara han själv kan begripa dem. Hans fantasi söker sig långt bort i tomheten och fjärmar sig vardagens verklighet. Han upplever mystiken och drömmer om anden och varat.

Visst och sant... Fast jag vet inte om jag alltid begriper mina idéer.

Som gubben i lådan...

Ibland händer det mycket grejor på en vecka. Förutom Skalmans husse har fler från 1800-talets slalombacke dykt upp. Däribland min bästa kompis som också var med då och som jag inte pratat med på år och dag. Vi blev osams och kniper fortfarande käft. I går klev hon på tåget. Jag såg att det var hon och tokglodde på henne. Antingen såg hon mig inte eller så såg hon mig och låtsades som att hon inte såg mig. Hon tittade liksom rakt igenom mig. Jag hade ju kunnat sagt hej, men så lågt sänker jag mig inte. Ty det var hon som var dum och jag är oerhört långsint. Jag blir inte arg så ofta, men när jag blir arg då får jag ett vredesutbrott och blir svart i ögonen. Som i går morse när jag blev förbannad och det satt minsann i heeeeela dagen. Det fick mig att tänka på att någon av slalomkillarna sa till mig: Om blickar kunde döda... Det visade sig vara Skalmans husse. I går lät han meddela: "Kommer ihåg blicken. Så får du inte titta på mig nu för då springer jag all världens väg!" Ska försöka låta bli ...

Tokiga tips...

06.21. Jag får ett sms. Du kan ha fått tips, står det. Avsändare Abbe, vem annars. Alltid lika spännande att se vad denna blockoman hittat för något. En gång var det en porslinsamling med kor. Traktorer eller andra större maskiner var det väldigt många tips om för ett tag sedan. Eller allehanda djur. I dag hade jag fått tre tips. En samling Dalahästar. Två sparkstöttingar. En räknemaskin. Funderade att slå till på sparkstöttingarna. Man kan ju sätta hjul på dom.

Vännernas nya son...

Mina vänner på landet har länge velat adoptera mig. Nu säger ju min pappa nej så det har inte blivit av. Däremot nappade Skalmans husse direkt på frågan om han ville bli adopterad utan att fråga sin far. Det är kanske så jag skulle gjort också? Det fina är att han inte ens behöver byta efternamn, för hans nya föräldrar heter nämligen samma. När jag talade om för honom på vilken blogg han kunde se sina nya föräldrar på, då hade han redan läst den bloggen (om jag fattade det hela rätt). Spooky! Hur som helst. Hans nya syster, den minsta av vännerna på landet, har redan målat ett porträtt av honom och ville träffa honom direkt för hon tyckte att han verkade jättesnäll och gullig. Kanske blir en inbjudan till sommarkalaset också, vem vet? För att inte myndigheterna ska trilskas så sa Skalmans husses nya pappa att Skalmans husse måste få ett annat födelseår, för han kan ju inte vara äldre än sina adoptivföräldrar. Hur skulle det se ut om Skalmans husse gick i pension innan sina föräldrar liksom...

Myror i brallan...

Det ser rörigt ut, men dom vet precis vad dom ska göra, sa Skalmans husse när han studerade en myrstack i Skatås. Jag tog kort med blixt på dom, inte meningen, hoppas dom inte blev yra och bländade. Nu har jag lite myror i brallan. Fick brev om sommarens clownkurs. Ska ha svarta kläder med mig, tur jag hade inte kunnat clowna i vita, och färgglada till clownen. Ska förbereda en sång samt en dikt eller ramsa. Funderar på Jag vill vara din Margareta. Den går ju att både sjunga och gnola. Ett clownnamn ska jag också ha. Det finns bara ett: ilbecka.

Inte spårlöst försvunnen längre...

Träffade Skalmans husse idag. Skalman hette visserligen Bernst-Gunnar (med reservation för stavning) när han levde och var dessutom en hon, men ändå. Nu finns bara skalet kvar. Husse själv var en i högsta grad levande glad filur som gillar cyklar, radiostyrda bilar och gröna växter. Han hade också en mycket intressant och stor skivsamling där ett par vinyl med Shanghai gömmer sig. Det var verkligen tokigt roligt att ses...

Lite tyskt och så ett bimbopiller...

I min bokhylla har jag en liten påse med två bimbopiller som jag fått av en vampyrkompis en gång tillsammans med ett kassettband som lär ut praktisk telefontyska. Mycket användbara saker. Funderar på att ta ett piller som sägs vara hjärnförlamande och lovar att hindra viktig information från att nå medvetandet. De räcker i tre timmar. Under tiden kan jag ju sysselsätta mig med att ringa och göra livet surt för någon tysk eller statens järnvägar som gör livet surt för mig.

Korv korv korv korv korv och telefon...

Den stora korvätartävlingen ägt nu rum mellan Abbe och Åska. Åtta-sju slutade det till honom. Men hade det varit en tävling i att äta mest efterrätt så hade Åska vunnit den alla gånger. Sedan körde vi radiostyrt tills bilen gick sönder.
I dag gjorde jag också slag i saken och skickade ett sms till Skalmans husse som jag inte träffat sedan 1800-talet. Jag hade inte förväntat mig att få svar. Men jag blev uppringd, hur skoj som helst! Skalman hade sorgligt nog gått hädan.

Min lilla djurpark...

Denna dag har sannerligen gått i telefonins tecken. För en månad sedan tog jag kontakt med ett telefonbolag för att skaffa fast telefon. Då sa dom att det skulle ta åtta arbetsdagar. Det antalet har passerat för länge sedan. För drygt en vecka sedan ringde bolaget och ville bli insläppt en dag då jag inte var hemma. Eftersom jag jobbar tre mil bort bytte jag dag. Den dagen är i dag. På morgonen skulle det ringa en telegubbe. Jag var vaken från sju, för jag visste inte när telegubbar börjar jobba. Efter ett tag ringde köttorparn mobilen och sa att han ringt min fasta telefon, men att ingen svarade. Så klart ingen svarade, jag hade ju telefonen på tyst. Det visade sig inte göra så mycket, för när jag lyfte den fanns där ändå ingen ton. Jag roade mig med att ringa till den själv från mobilen, signalen gick fram men i telefonen hördes inte ett ljud varför jag började fundera på om telefonen (hunden Fido som är svart på bilden) kanske var trasig. Försökte byta sladd, men hade inte rätt skruvmejsel så jag beslutade mig för att köpa en ny telefon. Travade upp till stan trots min svåra förkylning, man måste ju röra på sig. Jag ville helst ha en med sladd och helst inte för ful. Valde efter mycket om och men en modern kobra. Det var efter att ha glott lite på trådlösa telefoner (verkar bli varmt i örat som den långpratare jag är) och en svart lite rockigare modell som inte fanns på lager så den kunde jag ju ändå inte välja. Travade hem med min nya telefon och då ösregnade det givetvis. (Det är ju Fest i stad i dag, det regnar alltid då.) Hade jag paraply? Nej, förstås inte. Kom hem lite lagom halvdyngsur och kopplade i den nya telefonen. Försäljaren hade förstås inte sagt att jag skulle ha batterier till. Men jag hade två och så länsade jag en fjärrkontroll på ett tredje. Blev det något ljud i telefonen? Nej! Just då kändes det lite onödigt att ha köpt en ny telefon om den gamla inte var trasig, jag är emot slit och släng. Vid denna tidpunkt var klockan nästan ett på dagen så jag ringde telefonbolaget för att höra vad dom pysslade med. Ingen hade ju ringt mig, men jag fick veta att dom fortfarande jobbade med att koppla in min telefon. Hur lång tid kan sådant ta egentligen? Gör dom anställda koppatråden själva och kryper in med den i trånga ledningar eller vad? Tjejen på kundtjänst sa att jag skulle märka när telefonen var inkopplad. Jo, tack. Får väl lyfta på den varje kvart. Mitt i allt detta ringde min mobil. Det var en av dom stora vännerna på landet så jag svarade bara: Grodan Boll! Men jag möttes av helt fel röst. Jag kände mig nödgad att förklara mitt "Grodan Boll" och märkte att jag gjorde det på bred västgötska. Typ "så ja trodde la att dä va ho som ringde". Det var inte riktigt meningen, men underhållande tyckte jag själv. Det visade sig att vännen hade tappat sin telefon i en affär och där såg dom att jag skickat ett sms. Så då ringde dom upp, det var ju schysst! Själv sitter jag här med min lilla stumma djurpark. Fido och Kobran. Dom ser helt borttappade ut. Men det är ingen som ringer till dom för det...

Nässkrälle...

Har haft igentäppt näsa två nätter i rad. Men den senaste var det helt förskräckligt. Gick mycket trött och köpte allergimedicin och blev tipsad om en nässpray med kortison som man bara får ta en gång om dagen. Näsan var igensnorad efter en kvart. Så på lunchen gick jag och köpte vanlig nässpray. Den funkade inte heller. Näsan rann som en kran. Allergi? Förkylning? Ja, säg det. Just nu lutar det mest åt förkylning. Typiskt. Abbe tyckte jag skulle amputera näsan. Jag sa att det var en dålig idé, för då får jag ju andas genom munnen och det är ju just det jag inte vill. Eller orkar...

Nedräkning för korvätartävling...

På lördag smäller det. Då står den stora korvätartävlingen mellan Abbe och Åska. Samma dag ska den ena också slå den andra i minigolf. I dag har det meckats mycket med regler, bland annat när det gäller om det ska vara bröd till eller inte. Det har också hånats från båda håll. Abbe säger att han har båda vinsterna som i en liten ask och att vi därför ska börja prisutdelning. Han är ju man och större och må ha en större magsäck, men Åska har den största vinnarskalle jag vet. Återstår att se vem som är mest glupsk.

Högervänstervänsterhöger...

Det där med höger och vänster är inte lätt. Men det är bra om man kan det när man har linser. I söndags när jag kom hem sent efter jobbet lyckades jag sätta på högerlocket på vänsterlinsens behållare. Det blev spännande på morgonen. På kvällen den dagen fyllde jag på linsvätska i behållaren och noterade att det blev fullt väldigt snabbt. Sedan la jag i linserna. Och så blev det morgon igen på den tredje dagen och jag skulle sätta i linserna. Döm om min förvåning då jag inser att jag lagt mina linser i en burk där det redan låg linser... Orka sortera det på morgonen! Bara att ta ett nytt par. Men jag fick ju en skoj historia att berätta för optikern som för övrigt sa att jag inte längre är närsynt på vänster öga. Det var ju bra.

Vårfint...

Liten snigel tar sig upp ur hål...

En liten fågel i en stor bild...

Jag behöver en kamera med bättre zoom. Detta kan vara en hackspett.

En myra släpar på en spindel över en snigel...

En jättefågel...

Skämmig minimototant...

Köttorparn hade mocklat hela dagen med sin minimoto, så på kvällen var det dags för vårens premiärtur och jag hängde på. Abbe sa: Du måste prova. Jag sa: Vi får se.
Nu trilskades hojen lite. Den blev sur och ville inte starta. Vi fick springa i gång den. Sedan gick den som ett spett tills den blev sur igen och då bestämde sig Köttorparn för att ta loss tändstiften igen. Ungefär då ringde jag Abbe som ju kan en hel del om motorer och kanske hojar i allmänhet. Han sa att Köttorparn skulle ge full gas. För nu hade cykeln bränsle men ingen luft. Fint tips, hojen gick som ett spett igen. Tills jag satte mig på den. För det första gillar jag inte att ha hjälm. För det andra har jag inte ens kört moped. För det tredje fick jag inte ens fart på minimoton. Skämmigt. Abbe sa att jag gasade för dåligt. Jag sa att jag är bättre på att fotografera. Så jag gjorde det i stället. Det blev en grymt bra bild på Köttorparn. Minst. Nästa gång jag ska köra får han springa bakom hojen, precis som när man lär sig cykla. Vill jag så kan jag. Det är jag hundra på. Nästa lördag kanske jag ska prova hur det är att stå still på en goped. För den lär jag inte få igång heller...

Vamos a la playa...

Bergis Askungens...

Spindelmannen var inte hemma...

En stilla promenad med inslag av vroom...

Tog en promenad i vårkvällen med en av vännerna på landet. Hon och de andra bor i himlen fast på jorden. Det är så otroligt vackert och mycket tyst. Vi inledde med att fota våra skuggor mot en ladugårdsvägg, fortsatte längs slingrande grusvägar, gick över gröna blommande marker, klappade nästan kor, klättrade över elstängsel och såg bilen på bilden ovan.

Att hyra film...

Ville se en film i går kväll. Tyvärr hade butiken jag brukar hyra i stängt när jag kom. Så jag åkte till en annan. En jag själv jobbat i. Det var sannerligen en upplevelse att gå in där igen. Filmerna stod huller om buller. Gammal skit på topplistan. Jag hittade inget att hyra. Förrän jag gick till komedihyllan och hittade en film med Robin Williams och några andra. Brukar ju alltid funka. I kassan stod en gammal tant som inte kunde datorn så jag fick skriva mina uppgifter i en kalender. Sedan fick jag räkna ut vad filmen och godiset kostade ihop. Sött. I dag lämnade jag tillbaka filmen och då strök hon den i kalendern igen. Även om filmen var så dålig att jag till slut glömde bort att titta på den, så var det en upplevelse att få hyra film av tanten. Det var nästan lite Budapest över det...

Den där bilstereon...

Att åka bil utan att lyssna på musik finns inte i min värld. Tyvärr har jag fått ha det så ett tag eftersom det visade sig att cd-radion jag satte i inte fungerade och heller inte gick att ta loss då kontakterna i bak gick något väldigt i baklås. För ett tag sedan lyckades jag få loss den ena. I dag beslutade jag mig för att besegra den andra. Och lyckades! För att fira detta åkte jag och köpte en ny bilstereo. Sprang in, betalade, sprang ut och monterade. Stereon var för stor för hålet i bilen. Antennen hade fel kontakt. Men cd-spelaren funkade ju i alla fall. Nu, efter att ha mocklat lite till, har cd:n fått plats lite mer. Dessutom har jag yttrat några fler svordomar eftersom dom där kontakterna behagade fastna även i den nya stereon. Jag skulle nämligen ha ut kassetten som den förra stereon satt fast i med i bilen och den gick inte att trä över bilstereon varför jag åter var tvungen att få loss kontakterna. Morr! Nu återstår att lösa problemet med antennsladden...

Nybakat till tonerna av "Elvis"...

Plötsligt infall en lördag. Köttorparn föreslår kaffe, men det dricker ju inte jag. Så vi bakar i stället till tonerna av den mystiska "Elvis" som numera har en hemsida. Först är tanken att göra chokladbollar. Jag tycker vi ska göra en kladdkaka också, det tar ju inte så lång tid heller. Det blir en kladdkaka extra deluxe med hallonsorbet till. Olyckligtvis var jag inne på marängspåret och knäckte tre ägg i bunken och det ska bara vara två, så då fick vi gissa hur mycket extra av allt annat det skulle vara. Den fick stå lite längre i ugnen också. Det finns ett problem med kladdkaka. Den ska helst göras dagen innan. Chokladbollar ska också vara lite halvkalla. Men det finns ju frys... Det är säkert tvärtemot alla husmoderstips som finns, men det funkar.

En underhållande snyltare...

Sitter och äter lunch på jobbet. Medhavd proletärsoppa och egenhändigt bakat proletärbröd. Det känns lite öststat att äta soppa och bröd till lunch. Så kommer en kollega in.
- Har du lunchlåda med dig?
Frågar flera. Det hör inte till vanligheten att han har det.
- Inte så ofta det finns left overs hemma.
Säger han och slår sig ner vid mitt bord. Han börjar läsa en kvällstidning som ligger där. Jag säger att det är en annan kollega som tagit med den upp.
- Men hon har ju bara lagt den här.
En stund senare står hon och stampar vid hans bord. Tar tidningen och säger: Tack. Han ser förnärmad ut. Fortsätter äta sin mat. Jag fortsätter äta min mat.
- Ska du ha allt bröd?
Frågar han.
- Nej, ta lite du.
Säger jag och räcker honom kniven. Han bryter brödet mitt itu i stället. Jag fortsätter äta min soppa tills jag hör en annan röst som säger.
- Ja, ta lite ost också.
Jag tittar upp. Ser att han snyltar på den ost som finns kvar.
- Finns lite till kvar där.
Säger jag och pekar på en liten liten liten smula. Han tar den. Sedan häller han upp lite mjölk åt sig själv i sitt glas. Från mitt paket.
- Ja, ta lite mjölk också.
Säger jag. Han säger att han inte är van vid att ha lunchlåda och att han är van vid att man äter det som står framställt på bordet. Jag säger att jag förstår hur min ketchup i kylskåpet blev uppäten så snabbt.
- Ska du inte ha lite soppa också?
Frågar jag. Han säger först nej. Sedan ja och då doppar han sitt bröd i min soppa.
- Nä.
Säger han. Soppan var inte god. Kort därpå går han bort med sin tallrik och sitt glas. Innan han försvinner ut ur lunchrummet tackar han för sällskapet.
- Ja det var underhållande.
Säger jag.
- Jag sa ju ingenting.
Säger han.
- Men du gjorde.
Säger jag. När jag själv är klar går jag bort med tallrik och grejor till diskmaskinen. Då ser jag att han bara lagt tallrik, glas och bestick i vasken.
- Han har bara lagt sina grejor här.
Säger jag till dom andra som undrar vem som sköter sånt hemma hos honom.
- Hans fru.
Säger jag och går ut. Såvitt jag vet ligger disken kvar i vasken än.

Klappvänligt...

Har klappat både mu och gnägg i kväll på min promenad på berget. Tokgick upp och tokgick ner. Mest ner, provade nämligen att gå som om jag satt. Oerhört jobbigt och det ser nog rätt så fånigt ut. Nedför slalombacken dessutom. Men säkert bra på något sätt...

Vem är jag? Vem är Edvin?

Köksfadäser...

Skulle bära ut kompostpåsen. Vad händer då? Det börjar rinna ur den och just vid dörren brister jag ut i en svordom då jag ser hela påsens innehåll rasa ut. Får således golvet bonat av äggula, potatisskal och annat. Bara att plocka upp och skura. Problemet på bilden nedanför är något mer svårlöst. Det har fastnat en skål i en kastrull. Den sitter som berget. Är det någon som har något tips innan jag slår sönder den? Om jag nu hittar hammaren...

En par presenter...

Köttorparn fyllde i år i går och i dag när vi ska åka till Tiahôlm å köpa lösgött av en tant som plockar ihop det med tång, då ska han få paket. Jag kan inte skriva vad det är i. Men eftersom jag har köpt dom så är det kanske inte riktigt vad man förväntar sig... kanske...

På tal om soppa...

Ju fler kockar desto sämre soppa sägs det. Stämmer inte kan jag säga. Vi var flera som stökade med proletärsopporna i dag. Jag smakade på två av tre - jag orkade helt enkelt inte mer - och båda två var kanongoda.

Balettsneakers och tofflor...

I samband med det stora sopptaberaset i gbg - med tre sorters proletärsoppor och proletärbröd som var ytterst mättande - pratades det även en del skor. Speciellt om tofflorna. Nedersta bilden visar ägarinnan i dessa, i bilden i mitten har ett par för stora fötter gått ut på promenad och överst ses en bild på mig i lånade sneakers som var två nummer för stora. Jag gjorde dom till ett par balettsneakers när jag band skosnörena kring benen... Men kunde inte dansa speciellt graciöst.

Damen med lampan...

Det är mycket fult att plinga på hos äldre, hävda att man är hantverkare som ska kolla något och söka genom hela bostaden och sno det man vill ha. Men jag kunde inte låta bli att le då jag läste om den äldre dam som blev lurad att sitta i köket och hålla i en lampa med tillhörande sladd medan "hantverkaren" gick runt och skulle kolla "om det lyste någonstans". Naturligtvis gjorde han inte det. Han var ju en tjuv. Men bilden av damen som sitter och håller i en lampa, den är oerhört komisk för mig. Fast ack så tragisk för henne. Jag begriper för övrigt inte varför äldre öppnar dörren och släpper in okänt folk.