Blann blommer å bôs...

Tog en promenad på berget och hoppade bland mossa, stenar, gegga och snöslask. Det var fint och längesen det gick att gå favoritrundan. Nu är det vår!

I staden hjärtat med mitt hjärta...

I helgen har jag och skägget varit i Budapest. Lite oklart för vilken gång i ordningen för min del. Har tappat räkningen. Det kan vara nio eller tio. Eller kanske åtta. Det var hur som helst vår. I lördags 19 grader på dagen och 15 på kvällen. I söndags 23 grader på dagen. Jag vet inte om jag tror på det, men stora termometrar utomhus sa att det var så. Jag gissar mer på att GP har rätt, 17 grader. Men inte fy skam att ha picnic utomhus på gräset i mars när man vet att det är slask hemma i Svedala. Kameran hade jag med mig. Blev många bilder. Kanske inte så värst bra på mig. Men här kommer några ändå. De två översta bilderna är från Margaretaön och den tredje från statyparken. Statyn på bilden är nio och en halv meter hög. Ultimate impro championship avgjordes för övrigt i Göteborg i går söndag. Hade ju varit skoj att vara med på, men jag hade inte koll på datumen när jag bokade resan. Rattle som gått obesegrade genom hela ligan kan nu titulera sig mästare. Jag är illa stolt över att vara med i den gruppen! Bäst i Göteborg. Inte tokigt. Nu är det bara att fortsätta och bli ännu bättre. Det är jag säker på att vi kan. Helt hundra. Snart tar vi över världen!

Om att bli kallad ängel...

På väg ner i rulltrappan till tåget ser jag hur en man försöker ta sig upp i rulltrappan på andra sidan. Det går inget vidare. Han är glad i hatten och försöker klättra upp på kanten. Han flaxar med armar och ben. Det ser ut som han åker en omöjlig attraktion på ett tivoli.
Vips snubblar han till och blir liggande. Hans ryggsäck är några trappsteg längre upp och kepsen några trappsteg längre ner. Jag tänker att där kan han inte ligga. Jag springer ner de sista stegen och rusar upp till honom. Drar honom i armen, säger åt honom att resa sig. Det gör han inte. Men han tittar på mig där han ligger i sin rutiga jacka. Några trappsteg längre ner gastar en dam åt honom att sitta kvar. Jag tycker det är en dålig idé. Rulltrappan tar ju slut. Då måste man stå.
Han sitter när rulltrappan tar slut. Han måste resa på sig. Det tar tid. Han är nu i kapp sin väska och kepsen har damen med sig. Han blir stående på alla fyra ovanför rulltrappan. En flaska sprit och en öl har ramlat ur ryggsäcken. Jag lägger tillbaks dem och frågar honom om han vill att jag ska ringa polisen så kan han få sova där. Inte polisen säger han. Du måste flytta på dig, säger både jag och damen. Sätt dig vid väggen. Han ser ut att vilja göra det. Men kroppen lyder honom inte. Till slut får han fart på sig själv. Kryper intill väggen där han blir sittande. Inte polisen, säger han. Nej, säger jag och frågar om han att ta hand om sig själv. Han kan det säger han. Då sitter du här nu, säger jag. Du åker inte mer rulltrappa. Du dricker inte mer. Okej? Han lovar mig det. Jag ser att han blöder. Du blöder, säger jag. Jag letar efter plåster. Jag har inget plåster. Han säger: Du är en ängel. Jag säger hejdå. Åker ner för rulltrappan igen. Kommer på att det inte är så bra att han sitter där. För att komma ner måste han åka rulltrappa igen. Han klarar inte det. Hittar lokföraren och frågar om han kan ringa stationsvärden. Berättar att det sitter en full man i början av rulltrappan. Han kan behöva hjälp. Han har försökt åka rulltrappa. Det gick inte bra. Lokföraren ringer stationsvärden och berättar om fyllegubben. Jag vill inte att han ska kalla honom fyllegubbe. Så jag säger åt honom att det är en snäll sådan. Jag tycker synd om honom. Blir nästan lite ledsen på tåget hem. Jag hoppas han klarar sig. Jag tycker att det värmde att bli kallad ängel.

Vårvinter...

Krum björn med käpp...

I liften...

På galleriöppning...

Vännerna på landet har öppnat galleri. Ett till kan man säga. Jag och skägget var där. Det var många där. Den här bilden tog skägget med min kamera. Jag tycker den är bra. Känner du igen någon?

Tar en paus från bloggandet...