En svårköpt lök...

I vissa affärer kan man expediera sig själv med apparater som talar. Har varan inte streckkod får man leta upp den. Man kan också välja språk. Skalmans husse och jag roade oss med välja engelska för det är roligare att höra maskinen säga: Put the bananas in the baaaag än ett hackigt Lägg varan i kassen. Nåväl, en enstaka lök har sällan streckkod. I går råkade vi ut för en mycket bångstyrig lök som gjorde att vi fick tillkalla expertis två gånger. Först blev den en lök, minns inte vilken sort, och kostade 14 kronor. Andra gången blev den en annan lök, minns inte sorten där heller, och kostade 26 kronor. Jag sa till expediten att löken inte ville bli köpt och då sa hon jodå och så hittade hon löken. Fast då hade jag i och för sig bytt språk till svenska efter att inte ha hittat onion någonstans.