Det är fult å skrämmas...

Var och tjackade nya sommardäck i dag. När däckargubben höll på med framdäcken så sa han: Kom hit lite. Och visade han att hela däcket jigglade. Hjullagret, sa han. Omöjligt, sa jag, dom har jag bytt två gånger på de sex åren jag haft bilen. Sedan öppnade han motorhuven och sa att det var stötdämparna. Omöjligt, sa jag, dom byttes i januari-februari. Men så här ska dom inte sitta sa han, varför jag ringde Abbe och sa att stötdämparna lossnat och han sa att det har dom nog inte gjort. Dom ska röra sig, sa däckaren, inte glappa. Dom kan se olika ut, sa Abbe, och frågade om skruvarna satt fast. Sen sa däckaren att han inte hade bytt dämpare på en sån bil och då tyckte jag i mitt stilla sinne att då kunde han väl hållit käft. För det finns inget som skrämmer upp mig så som fel på bilar för jag kan inget om bilar och blir misstänksam vid minsta lilla ljud. Nu såg "felet" likadant ut på båda sidorna varför jag inte tror att det är något fel. Jag tror också att Abbe kan sin sak, han är ju ändå utbildad bilmekaniker.

I korvkioskkön...

Plötsligt står han bara där. I en vanlig enkel korvkioskkö. Vem då? Grefven så klart. Han är genomartig. Hon i kiosken är genomartig. Det känns mycket konstigt eftersom det är en vanlig korvkiosk. Och där står grefven och köper hamburgertallrikar. Hon lägger i bestick och han säger att han inte behöver några.
- Det går väl på rutin...
Och jodå, det går på rutin. Hon lägger i bestick i nästa låda också. Men grefven behöver inga bestick. Han ska äta med silverbestick när han kommer hem.
- Eller rostfritt stål.
Se där. Även grefvar har en vardag.

Korvätartävling...

Korvätartävlingen har varit på tapeten länge. Säkert sedan tidigt förra året. Det är lite oklart hur många som ska vara med och var den ska hållas. Fast mest är det nog Abbe och Åsna som ska tävla om den åtråvärda titeln. Jag ingår i tävlingsledningen. Nu är det inte vilken korv som helst som ska ätas, utan en fin köttig sak. Jag klarar av att äta en eller en och en halv av den sorten. Vi hoppas att den minsta vännen på landet kan ställa upp som domare. Abbe undrade härom dagen om hon har reglerna klara. Jag sa att jag inte visste det, för de kan säkert ändras. Men förmodligen har han en fördel eftersom känner henne. Mutbar domare is da shit. Fast som det barn hon ändå är, är jag säker på att det kommer gå mycket rättvist till väga.

Franskfinskryskamerikanskestländskt...

Fransmannen kom till Finland för att jobba som journalist. Detta var innan muren föll. Han slog på teven. Det var en rysk kanal. Där visades en amerikansk western. Det engelska pratet låg kvar i bakgrunden, över pratade någon ryska och så textades det hela på estländska. Helt otroligt och helt sant.
Pascal heter fransmannen. Han är väl kring 50 kanske. Träffade honom på ett internetcafé i Budapest, sedan åt vi glass och gick över från pest till buda. Där på andra sidan bron stod ett teveteam från Duna tv. Reportern frågade mig något. Jag kunde bara säga: Sorry. Det hade ju varit coolt att vara med i teve. Pascal talar finska, svenska, engelska, franska, tyska, ryska... och ungerska visade det sig trots att han bara varit i Ungern drygt en månad. Så jag bad honom fråga vad de ville fråga om. Det var ingen turistfråga, de ville fråga om trafiksituationen. Hade jag kunnat ungerska hade jag svarat att det går snabbare att gå än att åka bil i Budapest samt att luften inte är den bästa.

På vift i staden hjärtat...

Den där grevfen...

I går blev jag helt såld på Röyksopp. Det går inte att sluta lyssna. Tyvärr kan jag bara höra på dem via Spotify vilket innebär att jag inte kan lyssna när jag inte är hemma. I den här hålan jag bor finns inga skivaffärer. Det var då grefven erbjöd sig mina tjänster. På stående fot sa han att han kunde spela in coverlåtar av Röyksopp. Han spelar tramporgel och sjunger kyrkokörsaktigt så jag sa nej. Grefven lät sig inte nedslås utan bestämde sig för att åka på turné i Göteborgs skärgård. Röksvampsturné i rökrock och med båtdroska. Den droskan äger kalvsundaren och där tänker grefven också bo och det gick tydligen bra... Han skulle ha brandy och cigarr redo. Men först ska grefven åka till grannen på ön och dricka te samt äta scones och snittar. Därtill holka ur en stock och ha högläsning av Dan Anderssons dikter. Låter som om det blir livat på kusten framöver...

En önskelista med fötter från en vän...

Den näst minsta av vännerna på landet fyller år i juni. Pratade med henne i dag och passade på att fråga vad hon önskar sig, men sa att hon inte behövde svara nu... Näe, sa hon. Jag sa ananas, för det vet jag att hon gillar. Det gick hon i gång på. Så här ser önskelistan ut.
Ananas, vindkraftverk med godis, ibland är det en katt på (har ingen aning om vad detta är), en blomma för alla hennes blommor har dött, en blomsterpinne och en schal. Samt skor. Jag frågade vilken storlek hon har. 36, 37 och 38 sa hon. Då sa jag att det lät svårt, men om hon ritade av fötterna så kanske det går lite lättare. Då kan man ju ha med sig foten och prova i skon i affären. Inga problem, det fixade hon. Nu har jag två fötter. Men hur skulle skorna se ut då. Sandaler som inte är vanliga tråkiga sandaler utan med många remmar (lätt, jag vet hur dom ser ut). Fast helst vill hon ha dom här: Dom har jättehård sula och om man biter på den så lossnar tänderna. (Kan man ju fråga i affären eller prova själv...) Dom har ett slags tyg som ser ut som det har stelnat och så är det en rosett fram. Ballerinaskor, frågade jag, och jo det var nog sådana. I vilken färg som helst. Själv får jag nog skaffa mig ett par styltor, för den här vännen kommer växa om mig vilken månad som helst.

En lyckad utmaning...

Min improvän E är en hejare på att laga mat. Hennes lasagne är nästan världskänd. I dag fick hon en utmaning att göra något gott av en kasse mat jag hade med. Det blev soppa på potatis, morot, purjolök, vilök och grädde, sallad med kikärtor, rödlök, purjolök och chili (skulle varit avakado i men den var inte mogen), ugnsbakad tomat, squash, rödlök och vitlök med fetaost på, klyftpotatis och saft som vi drack med sugrör bara för att det är vår. Till efterrätt blev det rabarber- och äpplepaj med glass. Mums!

Nernerner ner för backen ner...

Kolla vad jag hittade utanför jobbet! Skateboardbrädor! Eller nja... inte riktigt. Men jag provade den ena. Den rullade väl så där. L tog också en svängom. Sen kom det ut två damer, de ville inte prova... Ja, den ena var nog lite sugen, men bara om vi hälsade på henne på sjukhuset sen.

Tur man är glad...

Lyfter kompostpåsen från diskbänken. Börjar bära i väg den. Då spricker påsen i botten. Allt bara väller upp. Boff, rakt på köksgolvet. Då var det tur att jag var glad efter en fantastisk improkväll. Men det är ändå lite småtråkigt att sanera köksgolv vid 23-tiden.
När jag skulle ta ut linserna tittade jag mig själv i spegeln. På tåget hem hade jag frusit och när jag såg mig själv så det ut som om jag varit på spinning. Jag var rödrosa i hela ansiktet. Näsan var igensnorad sedan länge. Ont i huvudet och i luftrören/matstrupen. Allergisk reaktion kanske? Jag vet inte. Men det var mycket värre än att kompostpåsen gick sönder. Det var svårt att sova, somnade väl vid fyratiden och två timmar senare var det dags att gå upp. Tjohej vilken rolig torsdag det blev. Sov halva lunchen och när jag kom hem lade jag mig direkt på soffan. Det blir tidig sänggång i dag.

En tokmagnet till...

Jag är en tokmagnet som drar till mig udda typer, till exempel på stan. Det är roligt. Kollade i min gamla mobiltelefon och hittade ett sms jag fick från en kompis som också är en tokmagnet. På Avenyn träffade hon dessa personer inom loppet av hur lång tid det tar att gå där...

En indisk före detta specialagent i Japan.
En israel med en elgitarr.
En tysk turk som frågade chans.

Mycket roligt om du frågar mig.

Fotosession med ett groddjur...

Det skuttade ett litet groddjur över stigen där jag gick. Sedan satte det sig och försökte smälta in i omgivningen. Jag såg det förstås, men djuret låtsades som inget. Det var mycket samarbetsvilligt och rörde sig inte alls. Vi hade en lång fotosession. Sedan tackade jag så mycket och gick.

Grönt och fint...

Man tager vad man haver...

Var precis på väg ut i vårsolens glans med insmorda armar när jag upptäckte att jag nog skulle äta lunch innan jag gick i skogen i flera timmar. Men det fanns liksom inget hemma som passade ihop varför jag fick experimentera lite och det blev ju riktigt gott. Här kommer receptet (för en person).
3 skalade potatisar skurna i den form du vill ha dem
1 skalad morot även den skuren i valfri form
En liten bit squash skuren i du vet vad
1 vitlöksklyfta som bör hackas
Torkad chili
Grädde
Ost
Solroskärnor
Salt
Peppar

Lägg allt i en form med lite olja i. Grädda i ugn som är 200 grader i typ 30 minuter, känn på potatisen så den är så mjuk som du vill ha den.

Servera med lingondricka till, eller något annat.

I väntan på bad...

En fin dörr...

Ett litet kryp...

Vem är Kjell-Eric?

Fick ett sms från en jag inte känner. Det var underhållande.

Glad påsk önskar vi i Hörby. Sill har vi ätit och snaps har vi druckit. Nu väntar sängen och damerna. Kram Kjell-Eric.

Jag svarade förstås.

Bäste bror! Hoppas påsken äro trefvlig åck till stor förnöjsamhet för eder. Jag känna er icke personligen men blefvo glad åck munter öfver den långväga helsningen från skåneland. Grefve Riddarsporre af Skår.

Tyvärr har jag inte fått svar... Antaligen kommer Kjell-Eric att få vykort av grefven endera dagen när han är på resande fot.

Lippo Lippo Lippo...

Jag hade väntat ett halvår och jag blev inte besviken. Det är svårt att bli det på The Liptones när de spelar två gånger samma kväll och dessutom min önskelåt: A better end. Jag önskade den när jag pratade med sångaren som jag tycker är lik Pölsa i favoritfilmen Smala Sussie. Det är stort. De hade för övrigt inte spelat den låten på flera år. Köttorparn tog idolfoton åt mig. En av vännerna på landet tyckte att jag skulle vara med på några bilder också, det kändes lite muppigt. Som när jag blev fotad ihop med trollkarlen. Man kommer för nära och är rädd att magin ska försvinna. Nu gjorde den som tur var inte det i det här fallet. Lyckan sitter i fortfarande. Så jäkla bra musik och sköna snubbar som lirar. Gissa vad jag lyssnar på nu?
Det kändes förresten som sommar i går. Att gå på utedass när månen och alla stjärnor skiner utanför. Att stå utanför Filialen i Skår med massa härliga vänner.

Turista hemmavé...

Har varit ute på vift i dag med stora och små vänner. Vi kollade in vännerna på landets konst, fikade, såg tranor (gäääääsp) och gick i kloster. Där fanns en gång ett gästhus, källaren finns kvar. Den var jag nere i...

Min lille vän...

Jag har en fin liten kompis som är ettochetthalvt år snart. Vi kanske inte har så jättemycket gemensamt, men vi har roligt ändå. I dag har jag lärt honom en massa om musik. Han gillar musik. Han spelar synth på bordet, han applåderar och gör gester. Han vill höra mer, hela tiden. Till slut orkar man inte leta upp mer videor att visa på datorn. För att undvika vredesutbrott tar man fram en skiva i stället, det blev en från tidigt 60-tal. Och så dansade vi, till och med styrdans.

Roligt is da shit...

Det är så skoj att hitta på saker. Det är så roligt att ha skoj. I veckan åkte jag och Köttorparn ut och morbidturistade lite. Vi körde förbi där en ladugård med 200 grisar brunnit ner. Eftersom vi båda två har sjuk humor så skojade vi förstås om att fråga om de hade någon bacon att sälja. Nu stannade det vid just ett skoj och förresten äter ingen av oss bacon ändå. Sedan åkte vi förbi ett ställe där det har varit en tjuvgömma, nu var där mest tomglas. Därefter drog vi vidare till en plats där en rånare/mördare ligger begravd. Mitt nya alter ego Greven var med i bilen mest hela tiden. Han har kraftigt talfel och är stundtals riktigt underhållande.

Premiär för glasskastning...

Min glasstokiga vän kan äta hur mycket glass som helst och gillar det mesta. Men i dag fick hon nog och kastade en halv glass. Det har aldrig hänt tidigare. Premiär helt enkelt. Eftersom hon åt halva så blev det elva spänn i sjön, eller i detta fall påsen.

Att kunna sin Astrid...

Jag tänker aldrig glömma bort hur man leker. Jag tänker aldrig tappa kontakten med barnet inom mig. Jag tror inte att risken för detta är så stor i mitt fall.
Jag är av den åsikten att det är bra att kunna sin Astrid Lindgren. Jag förstår inte hur man inte kan ha sett Emil sedan man var liten. Eller att man aldrig har sett Lotta och häpet frågar vilken Lotta man menar när man börjar prata om flickan som undrade om Tant Berg hade med sig en pryl i arken. Och hör det inte till allmänbildningen att veta på ett ungefär vad det är i Karlssons kuckelimuckmedicin. För att inte tala om hur bra det är att kunna sova som Pippi.
Nu kanske de som inte kan sin Astrid kan andra saker och läser andra böcker och sett andra filmer som jag inte ens hört talas om. Men ändå.

Fullt upp... verkligen

Oj, vilken jobbig ledig måndag jag har. Visserligen vaknade jag redan klockan sex och det var ju onödigt så jag låg kvar i sängen tills klockan var åtta. Sov gjorde jag däremot inte. Jag skickade sms till olika personer och så ringde telefonen några gånger. Sedan gick jag tre timmar på berget, fotograferade lite, satt på stenar i solsken, skrämde fågelskådare genom att prata som Rosita mitt på en spång, gick hem, köpte en pizza och åt upp hela utan att bli mätt, såg Pusseldrömmar på dvd och drömde om en kaka så jag gick och köpte en chokladbiskvi. Nu kollar jag på en svensk komedi från 1945. Den börjar år 2006 och man får maten i små behållare. Så har det dessbättre inte blivit och pizzorna är fortfarande runda. Fram för lilla Märta heter filmen och Märta är egentligen man. Hur dom nu inte ser det, men det är ju film... Som sagt, oerhört jobbig måndag detta.

Kvarglömt...

Hur glömmer man kvar en stav i slalombacken? Man måste väl märka att man saknar en när man stakar sig fram? Halsduken är väl mer begriplig, den kan ju flyga av i farten...

Längs promenaden...

Det måste vara våren...

Gles orientering...

Inte klarsynt...